Ytterligare en vecka utan träning har passerat. Jag vågar inte ens börja.

Jag slits mellan en längtan att känna kraften i kroppen och orkeslösheten i densamma. Jag drömmer om att delta i lopp, samtidigt som jag våndas över hur tungt och varmt det är att överhuvudtaget röra mig.

Min saknad efter att känna fysiskt välbehag är så stor men kvävs ändå av det tunga motståndet som hindrar mig från att resa mig ur soffan.

Att byta om till löparkläder är ett oöverstigligt problem.

     Värst är behån. Jag har köpt den största sportbehån som finns att uppbringa - via nätet från utlandet. Den är så trång att min dåliga kondition gör att alla mina krafter går åt till att få den på mig.

     Den knäpps med elva hyskor och hakar mitt fram. Jag tar på mig den som en väst och tar en djupt andetag och med all min kraft drar jag ihop nederdelens breda resårband och kämpar för att få in den nedersta haken innan jag måste dra efter andan. Ibland går det på första försöket, ibland andra eller tredje. Då befinner jag mig i följande läge:

Härifrån följer det tålamodsprövande arbetet med att hyska i resten av hakarna. Med kraft i arm och ett stadigt grepp om vardera kupan klämmer jag ihop brösten, inte helt utan obehag, och försöker hitta hakarna, en efter en, nedifrån och upp. Halvvägs färdig släpper jag behån för att lägga brösten tillrätta innanför det tjocka tyget. När jag äntligen fått på mig behån och dragit den tillrätta runt om är jag svettig och har en puls på 120. Allting skaver. Plåga uppstår vid varje andetag.

Ovanpå detta ska sedan en alltför tajt tröja. Den sluter åt i halsen så att jag inte får luft. Hålen för ärmarna skaver och följer inte på något sätt min kropp. När jag rör mig klättrar tröjan upp över buken och lämnar hela magen bar.

Jag mår nu illa av värmeslag och stoppar ner benen i ett par tajts. De räcker inte upp i midjan riktigt, utan kasar ner över höfterna.

Pulsband är inte att tänka på. Mer åtsittande skavande attiraljer orkar jag inte ha på min kropp.

Strumpor och skor finns i alla fall i rätt storlek och passform och är därför rena barnleken att få på.

Med allting stramande, skavande, svettigt, obekvämt och kväljande ger jag mig ut på en runda. Det finns inget som helst motiverande eller lustfyllt med detta.

     Det är ett konstant obehag tills jag får komma tillbaka och slita av mig alla kläder, försiktigt med barnolja duscha kroppen, fylld av röda skavsår och avsluta med att smörja med svalkande aloe vera-gel och trä ett nattlinne av bomull över mig och låta kroppen vila och läka.

Det är såklart jobbigt att springa, ja att ens hasa fram i långsammaste joggfart, när man är både tung och otränad. Men det är en barnlek jämfört med den plåga kläder med felaktig passform och för liten storlek åsamkar mig, både före, under och efter träningspasset.

Hur ska man kunna springa maraton så länge löparkläder inte tillverkas i storlek 48/50 för damer?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag började skriva den här bloggen visste jag av egen erfarenhet att jag är en person som ger upp, en som misslyckas. Vilket härmed är bevisat. Igen.   Förtvivlat och med skammens rodnad över hela kroppen och med sorgtyngd själ läser jag från...

Jo, det skulle jag verkligen. Så var ju tanken hela tiden. Maratonsträckan ska avverkas, oavsett tid, men helst på ett riktigt maratonlopp och på utsatt maxtid. Varför då? Det kan man undra. Maraton är väldigt långt. Det är jobbigt att köra bil fyra ...

Varför skriver jag den här bloggen?  Och varför är den anonym? Jag får rannsaka mig själv för att kunna svara på dessa frågor. Ett skäl är att jag vill skriva för min egen skull om hur jag tänker och känner. Min träning finns bokförd sedan många år. ...

Kan jag klara en mara på nio timmar eller klarar jag kankse inte ens själva maratonsträckan? Det var frågan för en vecka sedan. Svaret sökte jag i ett tolvtimmarslopp. Hem kommer jag med följande facit: Jag har fortfarande inte klarat ett maraton. In...

Sedan jag skrev att jag skulle börja träna tre gånger i veckan, eller i alla fall att jag tyckte att det var det jag borde göra, har det gått nästan en månad och min träning har sett ut som följer:     30 juni Löpning 3,4 km1 juli Promenad 2,8 km3 ju...